Glowie är borta

Jag har tappat bort Glowie, min fina (gröna) nattlampa. Jag tror att Severus råkade donera bort den när några små barn behövde saker att sälja till sin loppmarknad. Han sa att vinsten skulle gå till naturreservat för ormar, så det gjorde mig lite gladare. Jag hoppas dock bara att den har råkat hamnat i den flyttlådan som jag inte packat upp ännu, har bara varit alldeles för upptagen för att märka det.

Snart är det december, och jul. Jag ska nog avskaffa den när jag tagit över världen, jag får hösnuva av granen. Nu ska jag sitta och titta på Pinky and the Brain, det är en labratoriemus i min smak.

The one question...

Anonym sa...
När ska du ta an dig igen att ta kål på pojken-som-besegrade-dig-alltför många gånger? Harry, för att undvika förvirring. Harry Potter.

Hej Anonym, för det första måste jag säga att det är ett väldigt vanligt namn, eller är du bara precis överallt på internet?

Sedan måste jag poängtera ut att döda Pojken-som-borde-köpa-Bingo-Lotter-på-grund-av-att-han-bara-har-tur är inte en dans på rosor. Det måste göras med enorm precision.

1. Han ska inte få ha någon i närheten som han kan tänka sig offra sig för eller som kan offra sig för honom. I learned the hard way. DOCK VAR DET INTE HANS FÖRTJÄNST, MÄRK MINA ORD!

2. Sen måste han vara obeväpnad, då hans trollstav också kan skapa komplikationer.

3. Han måste vara oförberedd, bara för att jag vill höra han skrika som en liten flicka. Helst i en situation där det tar honom några ögonblick att reagera.

Som sagt, jag har kommit på lösningen; Jag måste döda honom medan han bombar hamnen.

Om det inte funkar, så har jag hört att Pojken-som-borde-låta-mig-vara-ifred är allergisk mot jordnötter. Jag smider redan planer...

Nu är det dags fööör...

Your heard me! Fråga mig vad ni vill, Mörkrets Herre tells it all. Jag har förstått att sådana här frågestunder är ett populärt inslag på bloggar så jag förväntar mig några hundra frågor på några dagar. Fråga på i kommentarerna.

Voldie ger svar på tal

Voldie svarar:
Det kanske verkade så va... faktum är faktiskt att kära Severus är lite rädd för blod, så när pojken-som-inte-får-nämnas-vid-namn-för-det-är-för-fult-för-den-här-bloggen trodde att han dog så svimmade han bara lite. Jag har inte velat säga något, det är lite genant för både mig och Severus nämligen. Han vill ju inte verka mesig och jag vill ju inte verka som att jag har mesar som dödsätare.

Nåväl, nu vet ni sanningen. So long bitches!

How my life's been...

Tänkte väl berätta hur mitt liv har varit sedan min förra blogg blev hackad av Klenisordern och Pojken-som-borde-söka-plastikkirurg-för-pannan.

Först då jag blev hackad bestämde jag mig för att lära mig mer om bloggandet innan jag startade igen, så jag ville börja på Trolldomsministeriets nya utbildningar för mugglarförståelse. Alla tror att jag är död, bara för att jag var typ medvetslös för några sekunder och hann smyga undan innan någon annan tänkte på det. (För det var rätt så pinsamt, jag halkade på Mrs Weasleys stickor som rullat ut från hennes fickor, och så är jag klassad som besegrad) Så, jag kunde ju inte precis visa mitt vackra ormface in public direkt efter en sån händelse. Istället så köpte jag en peruk och låtsades vara Michael Jackson, vilket tydligen inte väckte misstankar. Det gick bra fram tills i somras, jag lärde mig mycket på kursen samtidigt som jag kunde äta glass på Diagongränden igen utan kalabalik. Det var goda tider.

Tyvärr så gick ju Michael Jackson bort för ett tag sedan, och då blev min hyresvärd Tom, han som slutade driva krog, mer nyfiken på vem jag var egentligen. Time for me to do like the mudbloods and disappear from the face of the earth.

Så just nu bor jag hos Severus igen. Han är den som jag kan lita mest på trots allt, plus att hans hyresvärd är okej med ormar i huset.

Nu måste jag gå. Severus har kokat kvällsté och lagt upp Alphapet i köket. Jag känner egentligen för att sova, men jag har lovat Nagini, och hon blir så kinkig ifall jag börjar bitcha om hennes fuskande.

Kommentar :(

Jag får aldrig några kommentarer.

Jag ska fixa en profilbild. Då kanske man får det.

Never gonna give you up

"The report of my death is an exaggeration"

- Mark Twain

Många är dagarna då internet fått klara sig utan min fantastiska närvaro. Men nu är jag tillbaka och den här gången är jag tillbaka för att stanna. För att ni stackars små mugglare ska invaggas i en falsk känsla av trygghet så vill jag hänvisa till mugglarförfattaren Mark Twain och påstå att alla rykten och rapporter om min död är mycket överdrivna. Jag ramlade bara bakåt och så antar alla att jag är död.

Men varför, åh store mörke lord, har du inte bloggat då? Jo, det ska jag berätta för er. Jag har sett småflickor försöka ta på sig äran för min gamla fina blogg och påstå att det ska handla om ett glömt lösenord. HAHAHAHAHAH tillåt mig skratta HAHAHA. Mörkrets herre glömmer aldrig, likt en smärt elefant är mitt minne alltid med mig och att jag skulle glömma är fullständigt otänkbart. Nej förstår ni, det var Fenixorden som hackade (översättning för magiska: en form av teknisk leglimency) mitt bloggkonto och BYTTE lösenord och mailadress. Det var därför jag fick lov att överge er och bloggandet. Var inte sura på mig, var sura på Penisorden (hehehe) och deras hacker skillz.

All den tid sedan jag blev hackad har jag tränat för att bli en mörk mästare i internets alla konster. Jag har lärt mig om brandväggar, säkra lösenord och lärt mig dansa som Rick Astley. Nu är jag redo att börja blogga igen, redo att slå tillbaka mot de hackande små fenixfreaksen. Jag är en modern mörk herre av idag. Internet är snart mitt och då kan ni glömma allt vad gratis nedladdning och fri tillgång till musik och film heter... hehe.

Kort sagt: THE DARK LORD RETURNS!
Läs min blogg eller dö.